röntgen
Jo, i går då. Jag tyckte nog att det gick rätt så bra ändå. Vi kom dit, fick vänta, fick veta vart vi skulle vänta och fick vänta igen i väntrummet. Sen kom en manlig sjuksköterska som visade in mig i ett litet rum där jag skulle byta om. Jag såg att det fanns en hög med långa, vita skjortor och tänkte "Aha, det finns i olika storlekar" Men nej, nej. Det var bara i large (som det skulle vara) och jag blev så förvånad. Men, jag tog på mig den alldeles för stora skjortan och gick vidare till röntgenrummet.
Jag fick lägga mig ned på båren (vad heter det?) och han stack en nål i min arm. Sen fick jag hörselskydd med musik i (musiken från Mamma Mia blev det) och en slags hjälm över huvudet. Hjälmen hade som en liten spegel på sig så att jag kunde se ut på mina knän och på sjuksköterskorna som satt bakom glaset. Det var bra att man kunde se ut, annars hade inte alls varit kul. Men det kändes typ som att sola i ett solarium ändå. Fast mera som "det här kommer att avgöra resten av ditt liv" än att bara sola och ha det bra.
När jag var inne i maskinen så koncentrerade jag mig på att titta i spegeln, ut på mina knän och på sjuksköterskorna. Efter ett tag så blir det väldigt svårt att försöka att inte tänka på det läskigt och höga dunkandet som kommer från maskinen och den konstiga, starka lukten. Men jag är glad för att jag har solat solarium en gång innan, det hjälpte faktiskt att tänka sig att jag låg där i stället och att det var den som lät. Det är ju väldigt trångt där och det var det i röntgen också, så det funkade faktiskt. Men att ha huvudet fastspänt känns allt bra jobbigt. Men det här kommer ju att hjälpa mig, så det är ju bra...
Nog om det. Jag fick ligga där inne i typ 20 minuter, sen så fick jag åka ut igen och han sprutade in kontrast i blodet. Så fick jag åka in igen. När han sprutade in kontrasten så spillde han lite och det kändes riktigt obehaglig eftersom jag blev lite blöt och kall, för jag kunde inte röra på mig, eller jag fick inte, så jag kunde ju inte torka bort det.
Sen när jag väl var klar så skulle han ta ut nålen och då blödde jag så mycket att han fick byta plåster direkt. Men jag har inget blåmärke som jag fick sist jag tog blodprov och det är skönt!
Efter det så bytte jag om till mina vanliga kläder igen och det var så skönt att få komma ut därifrån, man känner sig så liten och bortglömd på sjukhus. Mamma frågade i bilen om jag var törstig eller sugen på nåt och jag fattade inte riktigt vad hon menade eftersom hon såg så finurlig ut, men tror ni inte då att hon öppnar handskfacket och tar fram choklad och Fanta! Min mamma är bra snäll hon. Hon hade köpt det dagen innan och fixat för hon visste att jag säkert skulle vilja ha det. <3
Vi åkte sen iväg till Subway och åt där och sen iväg till Norrtälje och bara gick runt. Det blev faktiskt ett riktigt bra slut på en jobbig dag. Så, det var min dag, var din värre eller mera framtidsavgörande? Tror inte det...
/ pc
