prolactinchic

Hehe jag hade dansuppvisning idag i skolan. Det var ganska så kaotiskt. Alla skulle köra igenom danserna några sista gånger, och vi var i en mycket liten lokal, så det var mycket trångt och alla gick i vägen för varandra. Men tillslut så hade alla övat klart och då kom läraren med kamera och det var bara att visa vad man hittat på.

Jag blev faktiskt nöjd med våran dans. Det var mycket som vi fixade idag på slutet men det gjorde inte så mycket. Jag menar, alla andra grupper gjorde också massor av fel, så ingen brydde sig så mycket. Men jag är faktiskt rätt så nöjd med dansen ändå.

Efter att vi hade visat upp alla danser så skulle vi tydligen dansa ännu mer... tjo. Jag blev först glad för jag trodde vi skulle bugga, men neej, inte göra något som PC vill, nej då. Vi dansade i stället... jenka kanske det hette? Och sen en annan dans. Och det gick väl bra, men jag och J blev oroliga för några killar hade vårtor! x( Jag vill verkligen inte bli smittad. Fast smittar vårtor lätt? Jag har ingen aning... Någon som vet?

Men vi tvättade iaf av händerna sen, fast bara med vatten, det finns ingen tvål. Vi kanske bara är nojiga, men hur ska vi kunna veta? Och borde inte killarna ha plåster på vårtorna om de ändå vet att vi ska dansa? Nej, jag blir inte klok på vissa ibland...

Jag pratade iaf med J om i fredags idag. Vi åkte ned på stan och fikade efter att vi pratat med läraren, och det var riktigt skönt. Så nu vet hon att mitt humör går upp och ner som den värsta bergochdalbanan. Avklarat, skönt.

VARNING FÖR ÄCKLIG BILD!




Okej, så här vårtiga var de inte, men det kändes som det x(


- pc

Tja, vad ska jag säga? Jag måste ta om kissprovet och nio blodprov för att det blev fel. De glömde eller missade att testa en grej med kisset och jag skulle ha varit fastande när de tog blodproven. Jag kollade extra noga ifall jag skulle vara fastande (jobbigt värre ju) men det var inte i kryssat på pappret. Så nu måste jag ta om allt...

Sen så är det mera fel på mig än bara en tumör i hjärnan, oh ja, så lätt kommer jag inte undan. Jag har även lite för lite växthormoner (jag tror att det hette så) och för lite kalk i kroppen. Och klaksaken måste de operera för att fixa och det är i halsen! Fy! Jag har ingen aning om hur det kommer gå till, men jag är redan mycket orolig.

Så, eftersom det inte bara är prolactinet som det är fel på så betyder det att jag har ett hormonellt syndrom av något slag... Och fråga mig inte vad det betyder, för det vet jag inte. Jag vet bara att jag måste byta läkare (bye bye E.) och har en väntetid på högst tre månader innan jag får träffa en annan  läkare. Och sen får jag väl en ny tid med blodprover och sen en ny läkartid och sen en bokning för medicinering och en till läkartid och sen en tid för operation (?) och sen en läkartid. Nej nu glömde jag ju att det först kommer massa flera blodprovstagningar emellan, men jag tror att ni fattar var jag är på väg...

Och då undrar jag än en gång, hur fan ska en 16 årig tjej klara av allt detta och även fixa skolan med tempot och alla klasskamrater som inget vet och är lite elaka. Jag har då ingen aning om hur det ska gå...


- pc

Tror ni inte att jag glömde något i danslokalen då? Jo, mina skor! Så nu vet jag inte om jag någonsin kommer att få se dem igen... Men jag ska gå dit i morgon och om jag har tur så är de kvar! Jag kom ju inte på det för än jag var på bussen hem och då var det för sent... Men som sagt så finns de nog kvar i morgon, men det är ju så drygt att jag glömde dem!

Men dansen gick iaf rätt så bra. Vi kom på några sköna moves ;) och det såg kul och intressant ut. Det enda är att vi inte kan hålla takten till låten. Det går jättebra i början men efter ett tag så tappar alla bort sig. Och det är ju även för att vi blri "ner sparkade" på golvet och massa annat knäppt. Men vi får försöka öva på nån rast. Hehe...

Nu kommer mamma!



Det kallar jag ett himmelrike! ;)

- pc

Åh så kul det var igår. Jag tänker på det hela tiden typ eftersom jag har på mig det nya linnet och tröjan som K hjälpte mig att köpa igår. Jag är verkligen nöjd så det kan faktiskt bli en bra dag idag ändå. För jag trodde ju inte det i morse. Då mådde jag inte så bra och på bussen så satt en tjej med jättemycket och jättesöt parfym bredvid mig. Det luktade hemskt! Men vad skulle jag göra? Det var ju fullt på bussen så jag kunde ju inte flytta på mig. Men när jag väl kom ut i friska luften så blev det ju bättre.

Sen i eftermiddag så ska vi dansa! Vi är indelade i grupper och ska hitta på nån dans som vi sen ska visa upp. Fy så läskigt säger jag bara. Och jag är ensam tjej i gruppen och killarna kan inte bugga, det ända som jag är bra på... Men jag hoppas att ingen annan grupp satsar så mycket heller. För då kommer vi se ganska så dumma ut som inte har några steg! :(

Johanna Eriksson från Balettakademien i Umeå.

Synd att vi inte kan se ut så här! Det skulle faktiskt vara lite kul...


- pc

Wow, bloggtipsarna tipsade om min blogg idag!

Men jag får skriva om det sen, för nu får jag en arg blick av läraren! :(

 Här är iaf länken till tipset ;)

http://bloggtipsarna.blogg.se/2009/january/2-16-ar-och-en-tumor-i-hjarnan.html

- pc

Så nu sitter jag igen i ett grupprum med en massa folk (5 st) och ska komma på nån smart sak. Vi får snacka lite mera i gruppen så att vi verkligen vet vad vi ska göra.

Men jag ska iaf träffa K efter skolan! Det ska bli riktigt kul att få träffa henne, har inte gjort det sen innan lovet. Så vi ska byta julklappar, lite sent bara, och äta på Subway tror jag. Så jag längtar till att klockan ska bli 11.30 så jag får sticka!

Oj, nu kommer läraren...

Det här är vi... eller kanske inte.... ;)


- pc  

Utslängd av busschauffören

En mor och hennes tonårsdotter var i torsdags med om en händelse på busslinje 2 som verkar ha gått fullständigt över styr.

HELSINGBORG. I torsdags eftermiddag skulle tågaborgaren Linnea Snell, 17 år, och hennes pojkvän ta 2:ans buss ner till stan för att äta. Vid hållplatsen upptäckte Linnea att hon glömt ett viktigt papper.
Bussen skulle komma när som helst, så hon vågade inte springa hem igen, utan ringde i stället sin mamma. Familjen bor väldigt nära hållplatsen, så mamman snappade åt sig papperet och rusade ut på Pålsjögatan.

Under tiden hade bussen anlänt, en till två minuter försenad. Enligt Linnea Snell hände sedan följande:
- Medan min pojkvän betalar står jag på avsatsen nedanför och tittar ut på min mamma som kommer springande. Då börjar chauffören skrika "Antingen går du in eller ut". Jag förklarar att jag bara ska få ett papper från min mamma. Då reser han sig och slänger upp dörren till förarbåset.
Dörren träffar pojkvännen så att han tappar pengarna på golvet.
- Chauffören tar ett steg mot mig och puttar ut mig ur bussen. Rätt ut bara.
Vid det laget har mamman hunnit fram till bussen.

- Jag ser Linnea komma utfarande och tar tag i dörren och frågar chauffören "Varför gör du så där?", berättar mamman, Susanne Snell.
Föraren skriker någonting - Susanne Snell minns inte vad - och stänger dörren.
- Till min fasa sitter min vänsterhand fast och så börjar bussen köra...
De följande minuterna minns inte Susanne Snell så mycket av. Hon blev så chockad av händelsen att hon har fått en minneslucka.
Enligt dottern är det ingen längre sträcka bussen kör.
- Jag och min pojkvän springer efter och bankar på bussens sida. Då stannar föraren, öppnar dörren - och kör sedan vidare.

Missade chauffören att se dig när du fick armen i kläm?
- Nej. Vi hade ögonkontakt, svararar mamman.
- Han verkade väldigt uppstressad och såg inte välvillig ut, tillägger hon.
Hon har inga synliga men efter händelsen, men på grund av en sjukdom hon har får hon väldigt lätt smärta som sprider sig i kroppen. Det är just vad som har hänt i det här fallet.
- Jag är van vid sådana smärtor, men för den skull är inte det som hände acceptabelt, säger Susanne Snell.
Linnea Snell blev både arg och uppskakad efter händelsen och har gjort polisanmälan, berättar hon.

Sade du någonting till föraren, som kan ha provocerat honom?
- Nej, det var först när jag blev avputtad från bussen som jag ropade "vad gör du din jävla idiot!" Och när mamma kom i kläm då ropade jag en massa fula ord, svarar Linnea Snell.
Själv tror hon att det kanske är hennes utseende som har provocerat. Hon får ofta glåpord och blir diskriminerad på grund av utseendet - särskilt på bussar, menar hon.
- Det är inte klokt att sånt här kan hända, säger hennes mamma.

Christer Åkerlundh [email protected] 042-489 91 32

Bildmaterial

 
I fredags skulle Linnea Snell ta 2:ans buss från den här hållplatsen på Tågaborg. SVEN-ERIK SVENSSON

 
Linnea Snell blev handgripligen avslängd av busschauffören när hon skulle ta emot ett viktigt papper som hennes mamma kom springande med. SVEN-ERIK SVENSSON

Så måndagen börjar med (okej, efter frukost, tandborstning, hårborstning och allmänt sminkande och fixande) att jag får vänta på bussen i en kvart. I minus grader. Jag frös... Men jag mådde inte illa! :D En glad överraskning. Och jag har knappt mått illa på resten av dagen heller!

Så tillbaka till bussen, som var smockfull med folk, där fick jag en pratstund med en vän som jag knappt pratat med sen nian. Det var riktigt kul att se henne igen, fast det känns lite dumt att vi inte har träffats innan, vi bor ju så nära varandra... Men det kanske visar hur bra vänner vi egentligen var? Men skit samma, det var ett plus på dagen.

Sen sinkade dagen sig fram... eller släpade sig fram? Och när vi väl slutade och kom  till bussen så var det en otroligt sur och grinig busschafför. Han har förut åkt förbi mig (fick jag veta av min bästa vän. själv så kommer jag inte ihåg sånt) och kör riktigt dåligt. Så hela vägen hem så var jag rädd för att han skulle köra i diket. Eller ännu värre, inte släppa av mig.

Jag har nog en riktig skräck för elakt busschaffisar... Har alltid haft det eftersom de inte stannade vid min busshållplats när jag var liten. Och det hände flera gånger eftersom att alla blingade på skoj och busschafförn blev sur... För det var ju bara jag (och min bror) som skulle av där, så de trodde inte att det var på riktigt. Så jag fick vackert kliva av på nästa busshållplats och gå hem. Visst, det var bara 3-400 meter, men ändå, jag var liten och rädd för de större barnen!

Så, det bästa och sämsta hände på bussen idag. Ironiskt...



Så här såg det ut på första bussturen...


- pc

Är det bara jag som inte riktigt fattar varför ryggsäcken ska ha en huva?

Jag menar om det börjar regna så vill man väl inte bara ha en huva på sig, man börjar väl frysa om armarna då? Eller är det smart med en inbyggd huva på ryggan? Tja, jag använder väl inte ryggsäck så ofta, jag jag vet nog inte ;)

Bilderna kommer ifrån www.eleonorederuuk.com 

- pc

Tre bokstäver kan betyda väldigt mycket för folk. De bokstäver som jag tänker på just nu är P, M och S.

Premenstruellt syndrom, PMS, är ett samlingsbegrepp för olika typer av fysiska och/eller psykiska besvär under förstadiet till menstruationen och som i vissa fall kan utgöra ett handikapp.. PMS-besvären är mest uttalade 3 - 10 dagar före mens men många kvinnor kan även ha uttalade besvär vid ägglossning.Det är ofta de psykiska symptomen som dominerar vid PMS. Stämningsläget förändras i rikting mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) till verklig depression. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, grälsjuk och aggressiv. Vissa kvinnor kan även uppleva olika typer av smärta. Bland annat eftersom kroppen behåller mer vätska dagarna innan mens och orsakar allmän viktökning och svullen mage. Många kvinnor får även ömmande bröst, ryggont, migrän eller känner sig allmänt illamående.

Jag vet att ni tjejer (kvinnor) lätt känner igen er och det gör säkert ni killar också. När tjejer har PMS så förvandlas de till små monster. Gråter eller blir sur för ingen anledning och vill mest vara i fred. Ja, ni vet nog, jag måste inte förklara för er.

Men varför skriver jag om det här då? Jo för att jag lever med PMS nu. Jag har haft det i typ en månad och kommer ha det i alla fall i en månad till. Det är fan inte kul...

Tack vare att jag har en tumör vid hypofysen så har den gjort så att jag inte har fått mens. Och jag har ju alltid legat "inom gränsen" för normalt ändå. "Femton år, det är fortfarande normalt" har jag hört ofta. Men så var ju inte fallet fick jag veta i höstas. Kan ni tänka er att någon säger till er:

Du har en tumör i hjärnan.

Skulle ni bli rädda då? Tänka på att ni kommer att dö? Att ni har cancer? För det gjorde jag...

Men så var det ju inte. Min tumör är "ofarlig", den gör dock så att jag har ett för högt prolactinvärde i kroppen. Som gör att jag inte fått mens.

Så vad skulle hända nu då, tänkte jag. Ska de operera ut tumören? Den sitter ju i skallen så det kan ju inte vara så lätt. Tänk om något skulle gå fel? Jag kan ju bli "förstörd" för livet om de gör fel. Och måste jag då raka av allt mitt långa hår? Tusentals tankar for igenom mitt huvud. Men jag fick veta sen att jag skulle få tabletter som skulle motverka tumören. Så jag får ha kvar mitt hår.

De här tabletterna kommer också att sätta igång min mens snart. Jag har ju aldrig haft mens och går i gymnasiet. Alla andra i skolan har haft det i flera år och jag är som vanligt inte lik dem. Så jag måste lära mig från början allt om bindor och tamponger och mensverk och PMS. Det är inte så kul. Och jag måste också tänka på skolan och läxor och kompisar och familjen och mig själv och komma ihåg tabletterna. Det är som sagt inte så kul.

Och nu så genomgår jag en "speedpubertet" och då har man typ PMS hela tiden. (Nämnde jag att det inte är kul?) Så mellan alla provtagningar där jag lämnar blod och läkarbesök så ska jag försöka att leva ett vanligt liv. Ett helt valigt liv som tonårig tjej med PMS.

Jag tycker jag borde få en medalj för att jag inte har helt och hållet brutit samman av stress och ångest...

Så, där har ni mitt liv för tillfället. Lämna gärna en kommentar om ni orkar, det känns bra att veta att man inte är helt ensam. Och förlåt om jag klagade väldigt mycket. Jag behövde det.

- pc, prolactin chic

Hur fasen blev det söndag? Var inte inte fredag nyss? Aja, tillbaka till skolan igen då... Får blogga mera sen!

- pc

Så, sista dagen på jullovet... Jag känner mig inte så peppad på att börja i skolan igen. Jag har ju blivit så känslig och kan nästan börja grina för inget. Och det är kanske inte så bra när man är i skolan...

Men jag har en jättebra mentor! Hon har varit så himla gullig mot mig hela tiden och jag vet att hon förstår om jag inte är så duktig i skolan just nu.

Men egentligen, är det här något att vara så ledsen för? Jag vet ibland inte om jag bara fånar mig när jag känner mig ledsen... Jag vet inte riktigt... Men det här ändrar ju hela mitt liv, då borde man väl få vara lite ledsen eller? Jag vet inte... jag orkar inte riktigt med det här... Men till er som börjar i skolan (eller ska jobba) i morrn; LYCKA TILL!


- pc



Inte den bästa bilden precis, men den passar så bra med skolböckerna och allt.

Nu sitter jag mitt på golvet i mitt rum...
Varför? För att jag inte vet hur jag ska lägga in mina kläder i den nya garderoben. Haha vilket problem jag har x) 

Jag håller på att läsa Stig Larsson böckerna igen, dom är så himla bra! Har du inte läst dem, gör det! Nu! Du kommer inte att ångra dig! ;)
Jag är precis i slutet på sista boken och även fast jag vet hur den kommer att sluta så kan jag inte sluta läsa, det går bara inte. Synd bara att han dog och att släktingarna bråkar om om de ska trycka fjärde boken eller inte. Jag säger bara: GÖR DET! NU!!! snälla?? 

Nån mer som håller med mig eller?

Pippi och Kalle


- pc

Åh så skönt, nu har jag fått in alla kläder i garderoben. Det vill säga alla kläder som hänger på galgar och som fanns i mina tre lådor. Resten av kläderna som är vikta ligger i mitt rum... Inte riktigt så jag ville ha det... Men så går det om det inte finns hyllplaner i lager. Så nu får kläderna ligga där till nästa vecka... tjoho så kul...

Nu sitter jag iaf och väntar på att mamma ska ropa att det är dags att duka. Jag slapp laga maten i dag, jätteskönt. Men då får jag duka, men det är ju inte så jobbigt.

I wish you a better day then my was!

- pc

So... I går åkte jag, mamma och pappa till IKEA för att köpa ny garderob åt mig. Jag har innan haft en liten liten, alldeles för liten, vit garderob. Där i har mina kläder legat väldigt tätt och jag har knappt kunnat se vad som finns där i. Så till slut blev det till att få nytt! (YES!)

Väl inne i affären, efter ett hektiskt letande efter parkeringsplats och trängt sig mellan massor av barnvagnar (alla tycktes ha tagit med sina barn till IKEA i går...) och allmänt jobbigt folk, så hittar vi till garderoberna.

-      Såå... (mamma)

-      Ja-aa... (jag)

-      Då kör vi då?

-      Japp...

Sen hittade vi vad vi skulle ha, vad de hette vilken hylla och vilket fack. Det låter enkelt, men det är det inte om du måste trängas med tre till familjer som kollar på exakt samma garderober som du.

Sen vidare till jäkla ta-själv-lagret... Jippie... Där fanns stomme och dörrar. Och det var allt. Det andra var slut. Så till kassorna med höga lådor (eller långa, de ligger ju på vagnen). Tror ni inte att ingen flyttade på sig när vi kom? Pappa körde och jag gick lite framför och styrde genom att putta till vagnen med benen. Jag fick flera gånger skrika till så att folk stannade eller slutade försöka ta sig förbi medans vi svängde, det var hemskt!

Väl vid kassorna så var det också problem. Toppen... Så sen hem och lyfta in allt. Sen iväg till IKEA i Barkarby för att köpa resten. Och där fanns allt, utom hyllorna... Tjoho! Och lådorna fanns bara i svart (skulle ha vitt)  Så det var lagom lyckat...

Så i dag har vi monterat ihop garderoben. Fast vi sätter in lådorna i morgon. Önska mig lycka till!

-      pc

Ps. Tack vare att klockan är så mycket så kan du tänka alla "i går" som i föregår och " i dag" som igår och " i morgon" som idag. Ja, ni fattar ;)   




Ahh... Så mycke rum... Sån plats... Ge mig, snälla?