take your best shot...

and then I will show my true me.



Söt men hemsk bild.


Fy, i morgon så gäller det, då får jag veta vad som är fel på mig och kanske hur allvarligt det är. Kul... Nej men det är väl ändå skönt att det äntligen blir av, jag har ju fått vänta så länge. Men jag vill inte riktigt veta, jag vill inte få tabletter att äta och jag vill inte att nån jävel ska sitta och förklara hur jag mår och hur jag ska leva mitt liv. Jag vill kunna bestämma själv över allt jag gör, och jag är lite orolig för att jag kanske inte kan göra det sen. Fast det är klart, vad hindrar mig? Några tabletter? Sjukhusbesök eller liknande? Det kan man väl fixa.


Men att ha nån som är smartare som ska förklara för "lilla mig" hur jag mår och hur det går och allt det där, det känns inte bra. Det vill jag slippa. Och jag tror att jag är rädd för att börja gråta... Jag vill inte visa mig svag så att läkaren kan tycka synd om mig... Jag ska klara mig själv, inte behöva nån som ska försöka trösta mig... Men jag ska försöka att inte tänka så, jag får vänta och se hur det blir i morgon... Jippie, eller nåt...


/ pc - vem annars?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0